Var ska du äta jul? Den frågan – ”Utakula krismasi wapi?” – hörs allt oftare i samtal ju närmare jul det lider.
I Kenya är julen betydelsefull för både kristna och folk i allmänhet, sjundedagsadventister och muslimer undantagna. December är dessutom traditionellt årets festmånad i många afrikanska stammar. Det är omskärelsetid, och många firar bröllop, eftersom det anses föra med sig lycka att börja ett nytt år tillsammans.
I december töms städerna på en stor del av sina invånare; alla som kan åker ut på landsbygden till ursprungshemmet och släktingarna. Buss- och tågbiljetter bokas långt i förväg och extra turer sätts in. I trängseln på stationer och hållplatser har ficktjuvarna grönbete; det är lätt att försvinna i folkmängden, och de arbetslösa behöver också förstärka sina tillgångar inför familjefester och julfirande.
Man fräschar gärna upp husen inför jul – målar om eller smetar på ny lera, beroende på vad för typ av hus det är. Om det finns ungdomar i huset, dekorerar de väggarna med blommotiv i olikfärgad lera och klipper girlander av gamla skriv- och räkneböcker att hänga under taket. Var och en i familjen förses med ”nya” kläder, vilket är förhållandevis överkomligt, eftersom begagnat-marknaden är översvämmad med kläder av god kvalitet från västvärlden.
Mjölförrådet ses över. Utöver majsgröten vill man gärna ha hirsgröt och kokt ris till kött eller höna. Mandasi, flottyrmunkar bakade på vetemjöl, är ett måste.
Nya batterier till bandspelarradion anskaffas och om möjligt någon ny sångkassett.
I de delar av ELCK där svenska missionärer verkat har seden med julotta fått fäste. I många församlingar har man numera av praktiska skäl en tidig gudstjänst även på Annandagen och på Nyårsdagen, så att man sedan fritt kan umgås med släkt och vänner resten av dagen. Gudstjänsten börjar när det är mörkt, men det är strålande sol från en klarblå himmel, sommarvind och fågelsång från blommande buskar, när folket vid gudstjänstens slut strömmar ut från den mer än fullsatta kyrkan. Alla hälsar på varandra, många med orden ”Frälsaren är född”.
Karin Gunnarsson