Att få se Guds rike i nya sammanhang och på platser man aldrig tidigare varit, kan berika och uppmuntra ens tro. Lina Engström, som passat missionärsbarn i Peru, delar med sig av sina intryck.
Jag går uppmuntrad hem längs vår gata i Las Brisas, efter en fin samling i kyrkans junior-grupp. Rebecka, en av gruppens ledare, höll ett bibelstudium. Vi pratade om Kain och Abel, om hur synden får konsekvenser i vår relation till Gud och till varandra. Sen fick alla berätta om hur detta visade sig i deras liv, i olika situationer – om att de ibland inte ens vill prata med sina föräldrar, och om hur svårt det kan vara när man bråkat med sina vänner. Det blev ett bra och viktigt samtal. De som kommer till samlingen är 11–15 år gamla. Det är för många en jobbig ålder: mycket pågår ’i huvudet’, man har många frågor, en ny självbild och egna värderingar formas. Rebecka och jag följdes åt på vägen hem. Jag fick en möjlighet att uppmuntra henne som ledare. Hon har en viktig uppgift.
Jag har också fått besöka ungdomsgrupperna i de tre församlingarna. Steffen, en dansk praktikant som arbetar med att stötta ungdomsgrupperna, har berättat att en av hans viktigaste uppgifter är att ge ungdomarna själva mer ansvar för samlingarna. De behöver öva sig i att hålla ett bibelstudium, att kunna planera och genomföra olika slags samlingar. De behöver också lära sig att inte bara läsa en bibeltext, utan dessutom att förstå vad de läser och hur det kan tillämpas i deras eget liv, i verkliga situationer. Målet är att få se ungdomarna växa i sin tro och ta ansvar som ledare, så att grupperna så småningom kan stå på egna ben.
Att vara med på söndagsskolan i Las Brisas är en helt speciell upplevelse. Inte bara för att söndagsskolan är på lördagar, utan också för att man får delta i sången och höra Lucy berätta en bibelberättelse och – sin vana trogen – kalla fram ett antal barn som får agera skådespelare. Sen läser alla, högt och tydligt, veckans minnesvers tillsammans. Det är minst femtio barn som samlas. Många kommer från hem där föräldrarna inte själva går till kyrkan. Det är härligt att höra barnen sjunga om Jesus, göra rörelser och klappa i händerna.
En dag åkte vi till San Antonio, en by utanför Chiclayo. Vi besökte en förskola som håller till i kyrkans lokaler. Isabell tog emot oss och bjöd in oss i rummet där barnen börjat samlas kring borden. Barnen är 3–5 år och bor i området. Isabell berättade, att när barnen först kom kunde de inte äta och dricka själva, men nu hade de lärt sig. Det var imponerande att se hur hon med väldigt enkla medel lärde barnen nya saker, som att pussla eller att träna på färgerna. Hon är också en bra förebild och har bra värderingar som formar barnen. Isabell och hennes familj är engagerade i församlingen i San Antonio.
Jag har fått delta i många olika samlingar under min korta tid i Chiclayo. Detta var några små glimtar. Vad vill jag då berätta för er? Jo, jag vill berätta om våra kristna bröder och systrar i Chiclayo. De som delar vår tro. Det är ett viktigt arbete som pågår här, ett arbete som går framåt och som bär frukt. Människor i alla åldrar samlas för att höra Guds ord, be och ha gemenskap med varandra. Det växer fram pastorer och predikanter i församlingarna. Det finns flera personer som, liksom Rebecka, Lucy och Isabell, är engagerade och aktiva i kyrkan på olika sätt. Missionärerna har fått vara med och bygga upp den unga kyrkan här. Några av uppgifterna är att träna ledare, undervisa och vägleda. Arbetet går vidare för de missionärer som nu är på plats. Det arbetet vill jag fortsätta stödja och be för. Kanske Gud kallar dig att göra detsamma? Jag blir uppmuntrad och glad över Guds rike i Chiclayo!
Lina Engström
Volontär i Chiclayo, Peru