Jag tror på den Helige Ande

I de föregående två numren har vi behandlat trosbekännelsens första och andra
trosartikel. Här följer en genomgång av den tredje och sista trosartikeln.

Den apostoliska trosbekännelsen har växt fram ur den kristna kyrkans bruk under de första fem århundradena. Den kretsar kring den Treenige Guden, vad han gjort och gör i historien och summerar på ett enkelt och levande sätt hela evangeliet. ”Orden är valda så att hela den bibliska orkestern spelar bakom bekännelsens enkla solostämma” som Birger Gerhardsson så skönt har uttryckt det.

 

Trosbekännelsen

Tredje trosartikeln Jag tror på den Helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv. Amen.

 

Den apostoliska trosbekännelsen ändrar nu i sin tredje del åter karaktär. Till bekännelsen av den tredje personen i gudomen knyts ett antal korta satser, som vid närmare påseende visar sig vara oerhört innehållsrika och fundamentala.

Epitetet helig förekommer hela tre gånger. Anden är helig, naturligtvis, men mer överraskande är att en grupp människor karaktäriseras som helig. Detta under har samband med den Helige Ande. Han gör människor heliga. Därför bär Kristi kyrka helighetsprägeln, liksom Gud själv.

 

Den Helige Ande

Jesus undervisar mycket om Anden i sitt avskedstal. Han talar om Sanningens Ande som ska föra lärjungarna in i hela sanningen.1 Han ska upplysa dem så att de ser sant på sig själva och sin situation, men också så att de lär känna Jesus och vad han har gjort och gett.

Jesus kallar honom Hjälparen, som kommer för att bistå både kyrkan som helhet och den enskilde.

En tredje benämning, Livgivaren, finns i den nicenska trosbekännelsen och understryker att Anden gör oss delaktiga i livet från Jesus.

 

Den egna oförmågan

Sanningen är den att vi människor är bundna i synd och vilsenhet. Vi kan inte av egen kraft ta frälsningens gåva till oss. Andens gärning är nödvändig. Han kommer med Jesus och gör honom oumbärlig för oss. Bekännelsen till den Helige Ande är samtidigt en bekännelse av egen oförmåga och hjälplöshet. Tron på Anden är alternativet till tron på människan och hennes möjligheter i andligt avseende. Tron på människan för oss till sammanbrottets yttersta gräns. Tron på den helige Ande ger vila i att Gud ger växten2 och att han gör verket.3

 

Del av gudomlig natur

Kristen tro tänker inte för den skull smått om människan. Det är precis tvärtom. Guds mål med människan är inget mindre än gudomliggörelse.4 Vi är skapade till att vara Guds avbilder.

Gud arbetar för att vi ska ”formas efter hans Sons bild, för att Sonen skall vara den förstfödde av många bröder”5. Vi uppmuntras hålla fast vid att Gud ”förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss”.6 Precis som Guds Sons människoblivande, så är människans gudomliggörelse eller helgelse Guds Andes verk.

 

Helig

”Kyrkan är helig därför att Kristi blod är utgjutet för henne och därför att hennes medlemmar strävar efter helighet.” Så har man på ett träffande sätt uttryckt kyrkans identitet och uppgift.

Heligheten är alltså en gåva, vi blir heliga genom att Jesu blod renar oss från all synd, men därmed invigs vi också till uppgiften att låta heligheten prägla våra liv. Det handlar om att höra ihop med Jesus och ha del i livet från honom, men också om att bära Andens frukt, som är kärlek, glädje frid, tålamod…7 Anden verkar för att Kristus ska ta gestalt i oss.

 

Allmännelig

Bakom den termen ligger det latinska ordet catholica, som ger uttryck för kyrkans allomfattande natur. Hon är öppen för alla folk och människor, har anförtrotts hela den frälsande sanningen, har läkedom för alla synder och tillgång till alla Andens frukter och gåvor. Detta låter sig svårligen fångas i ett enda svenskt ord.

 

De heligas samfund

Den Helige Ande kallar till en gemenskap som sträcker sig över tid och rum. Det är en gemenskap med alla kristna som gått före oss och som kommer efter oss, en gemenskap som till slut ska omfatta människor från alla jordens folk och länder. Detta är ett befriande budskap i en tid när allt fler upplever hemlöshet, fragmentisering och upplösning. Det är stort att vara infogad och ha sitt liv i det sammanhang som kallas Kristi kropp. Där är ingen överflödig utan det heter ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd”.8

Meningen med satsen communio sanctorum, som trosbekännelsens latinska text lyder, är därmed ingalunda uttömd. Den har förutom betydelsen ”gemenskap med de heliga (människorna)” också betydelsen ”gemenskap i de heliga (tingen)” och pekar på att kyrkan lever av nådens medel: Guds livgivande ord, dopets renande bad och nattvardens näringsrika måltid. I dessa på ytan så enkla medel verkar Anden och ger himmelska gåvor som förvandlar oss, när vi tar emot dem i tro på Guds löfte.

 

Syndernas förlåtelse

I denna korta sats sammanfattas hela frälsningen. Frälsning i kristen mening är förlåtelse och betyder både att skulden till Gud efterskänks och att den brustna gudsrelationen återupprättas. Anden vill föra oss till Kristi kors, där vi möter den dyrköpta nåd som går till botten med syndens problem. Den blir vår genom uppriktig syndabekännelse och tro. När vi tagit emot förlåtelsen och lever i den blir vi nådens budbärare med uppdrag att räcka varandra handen till fred och försoning.

 

De dödas uppståndelse

De dödas uppståndelse är visserligen ett bibliskt uttryck, men ger inte rättvisa åt vad som står i trosbekännelsens grundtext. Här handlar det om kroppens uppståndelse. Frälsningen omfattar hela människan, också kroppen. Jesus har uppstått som den förste och brutit dödens makt. Det han har gjort har han gjort för oss alla. Därför ska vi också uppstå kroppsligen. Våra kroppar, som bryts ned i sjukdom, åldrande och död, ska en dag uppstå. ”Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet.”9 Vi ska bli lika Kristus. Vår unika personlighet ska fullkomnas och äntligen helt och fullt bli vad Gud avsett.

Uppståndelsen på historiens sista dag är även den något som Anden, Livgivaren, medverkar i.10

 

Evigt liv

För dem som tror på Jesus handlar det om att ”uppstå till liv”.11 Evigt liv betyder livet i hela dess fullhet, det överflödande rika livet. Del i Guds eget liv tillfaller dem som genom tron är förenade med Kristus. ”Slutet gott – allting gott”, säger ordspråket. Detta gäller i högsta grad dem som den Helige Ande får föra till evigt liv. Tårarna ska till slut torkas, blicken klarna och frågorna besvaras. Detta är vårt hopp och Guds Ande, som vi fått som tecken på vårt barnaskap hos Gud, ger oss visshet redan nu. Gud ska inte svika sina löften. ”Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.”12

Jesus talar också om att människor ska ”uppstå till dom”. Sorgen och förtvivlan hos dem som en dag ska stå kvar i mörkret, utestängda från himmelrikets fest och glädje, ljuder som ett väckelserop till oss var och en. Vill du nå målet och dela glädjen i Guds ansiktes ljus så följ de första kristnas exempel! ”De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.” 13 På samma sätt möter Kristus oss än i dag och låter sin Helige Ande verka allt det som hör samman med ett kristet liv. Lars-Åke Nilsson, präst, studierektor, Åsljunga

1. Joh. 16:13 2. 1 Kor. 3:6 3. Sak. 4:6 4. 2 Petr. 1:4 5. Rom. 8:29 6. Ef. 3:20 7. Gal.5:22f