Gud – eller avgud?

”Du skall inga andra gudar hava…” Det första budordet kan vi – och inte gör väl vi oss någon sådan avgud som Israels barn, när de gjorde guldkalven? 
Läs Robert Johannessons bibelstudium över 2 Mosebok 32 – om folket som gjorde sig en falsk bild av Gud.

ISRAELS FOLKS VANDRING från fångenskapen i Egypten till Kanaans land beskrivs i Andra Mosebok och från och med det 19:e kapitlet befinner det sig vid Sinai berg. Herren har stigit ner på toppen av berget (2 Mos. 19:20), och Mose har kommit upp till honom där. Herren talar. Och Mose gör vad vi alltid ska göra när Herren talar, han lyssnar. I det 20:e kapitlet ger Herren Mose de tio budorden, allt medan folket blir vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Folket bävade (v. 18). Herren är helig. Folket kunde inte själva komma inför Gud, ty … då kommer många av dem att falla ner och dö (2 Mos. 19:21). Mose blir länken, förbindelsen, mellan Gud och folket.

Detta för tankarna till Jesus. Det är bara i hans namn vi kan komma inför Herren. Skulle vi komma i eget namn skulle vi förtäras av Guds helighet. I de följande kapitlen (21–31) får Mose lagar och förordningar av Gud. De sju sista av dessa kapitel innehåller lagar för tabernaklet.

Osynlighet – otålighet

Mose dröjde på berget. Det hände ingenting tyckte folket, fastän det hela tiden pågick ett samtal mellan Gud och Mose. Denna Guds osynlighet skapade hos folket en otålighet. Gör inte Gud något, så får vi göra något. Detta är säkert lika aktuellt ännu i dag. Många av oss ropar till Gud i bön om att han ska visa sig och tala.

Till dig, som inte ser någon bönhörelse, vill jag säga att Gud verkligen svarar! Inte så som vi tänkt oss – våra och Herrens tankar är inte desamma – men i sitt Ord både visar han sig och talar till oss. Det är vi som gör oss en annan bild av Gud. Inte så att vi medvetet avviker från den sanne Guden, men våra tankar irrar i väg, och snart har det uppstått en mer eller mindre förvrängd bild av Gud i vårt inre.

Uppriktighet

Är det inte precis detta som händer nedanför berget Sinai? Det är svårt att inte se Gud. Det är svårt att vänta. Och så händer detta med guldkalven. Folket samlades kring Aron och sade till honom: Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte (v. 1). Aron sade till folket att ge honom alla guldringar som de hade i öronen och av dem gjorde han en gjuten kalv.

Det är intressant att läsa vad folket då säger: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land (v. 4). Man menar sig tillbe levande Gud, medan man i själva verket gjort sig en avgud. Man ser inte att man tillber en avgud, utan uppriktigt tror man sig tillbe den sanne Guden.

Ett hårdnackat folk

Många människor ut över vår jord säger att de tror på Gud. I vårt land görs det ibland undersökningar om hur många som tror på Gud. Det är faktiskt en hel del som menar sig göra det. Och det är säkert med uppriktighet man svarat. Man har en föreställning om att det måste finnas en högre makt, ett finger bakom allt det som händer i världen. Detta är Gud. Men det är en falsk gud.

Nu gäller det dig och mig. Hur är det med vår gudsbild? Om Israels folk säger Herren i den 9:e versen: Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. Tillhör kanske du och jag samma hårdnackade folk, som vill gå våra egna vägar och bygga upp en skräddarsydd gudstro som passar oss? I vers 7–8 säger Herren om Israel att de drar fördärv över sig. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. Man kan bedra sig själv.

Guds vrede

Guds vrede är stor. I den 10:e versen säger Herren: Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Detta är vad folket hade förtjänat. Och med folket menar jag också dig och mig. För visst har också du och jag ofta gjort oss en falsk bild av Gud!

Bön

I verserna 11–13 bönfaller Mose inför Herren om nåd för folket. Mose ger Herren rätt i hans dom, men ber att han ska skona folket. Och i den 14:e versen får vi läsa den underbara bönhörelsen: Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk. Mose ber inför Gud om förskoning. Så ber Jesus i dag för oss om förskoning. Men också vi får komma inför Gud i Jesu namn och be om nåd för våra synder. Och vet att Gud hör bön! Men vi ser också i vers 28 hur Guds straffdom gick över folket och att på den dagen föll omkring tretusen män av folket. Herren Gud visade sitt folk att han menar allvar med det första budet: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Lärdom

Vad lär oss berättelsen om guldkalven?

• Den lär oss att vara rädda för oss själva. Hur lätt är det inte att skapa sig en falsk bild av Gud? Hur lätt är det inte att börja tillbe det skapade i stället för Skaparen? Vi får be att Gud utrannsakar oss! Men också att han leder oss in på den eviga vägen (se Ps. 139).
  • Den lär oss hur viktig bönen är. Kom med allt inför Guds ansikte. Kom i Jesu namn! Gud hör bön.
  • Den lär oss att det alltid finns hopp. Vi får vända tillbaka till Gud i en ärlig syndabekännelse. Herren vill upprätta oss.
  • Den lär oss att gå till Ordet. Där finner vi den rätta bilden av Gud. Där möter vi Guds helighet men också hans oändliga barmhärtighet och nåd.

Bön: O Herre, hjälp oss alla att hålla oss tätt intill dig!

ROBERT JOHANNESSON, Lärare och predikant, Kristianstad