En dag när Jesus för alltid lämnat Jerusalems tempel och är på väg ut till Oljeberget, talar han med lärjungarna om det som skall hända, när Människosonen kommer i ett moln med stor makt och härlighet (Luk. 21:25–36). Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån.
Lärjungarna skall inte likt folken gripas av ångest inför det som skall ske, och Jesu ord till dem gäller i ännu högre grad oss, som lever nära tidens ände: Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning. Sedan följer en viktig förmaning: Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.
Jesus profeterar inte om de yttersta tingen för att inge människor skräck och ångest. Det sista han säger anger syftet med hans ord. Det anger också själva målet för den kristna verksamheten, nämligen att den enskilde liksom församlingen ställs inför Människosonen och består inför honom. Skriften talar ofta om att ”ställas inför” och att ”bestå inför Människosonen”, och om den kristna verksamheten har andra mål, är den missriktad.
Paulus skriver i Kolosserbrevet att Kristus har försonat oss med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga (Kol. 1:22). Det är syftet med Kristi försoning, och aposteln arbetar för det målet: Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus (Kol. 1:28). Men det är endast Herren själv som kan utföra detta.
Jesus talar om hur hela världsbyggnaden kommer att vackla och gå under. Men han säger att detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. Det syndfulla människosläktet på jorden skall finnas kvar fram till slutet. Även judafolket kommer att finnas kvar som en unik kvarleva.
Men den viktiga frågan för oss i dag är: Vem kan bestå inför Människosonen? Ingen annan kan ”träda fram fläckfri och oförvitlig” än den som är klädd i bröllopskläder (Matt. 22), som är iklädd Kristus (Gal. 3:27) och som har Andens olja i lampan (Matt. 25). Det handlar om att vara medveten om sitt medfödda syndafördärv och att i Kristus stå rättfärdig inför Gud (2 Kor. 5:21). Någon annan väg eller möjlighet finns inte.
BÖN: Utrannsaka mig, Gud. Se till om jag är på en olycksväg
och led mig på den eviga vägen.
Lennart Axelsson
Predikant, Bjärnum