Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd (1 Joh. 1:5–7).
Till en värld som är blind, och fångad av mörkrets makt, kommer det ett ljus. Från honom, som är Ljuset, kommer ett budskap, ett ord, som både öppnar ögonen och lyser upp landskapet, stigen där vi vandrar.
Många sådana ord sände Gud in i mänskligheten, genom många talesmän. I tidens fullbordan sände han Ordet, Jesus Kristus, som själv säger: Jag är världens ljus (Joh. 8).
Denna Guds uppenbarelse kastar ljus över Guds hemlighet, hans råd och plan av evighet, det som har varit dolt från världens grundläggning. Den vittnar om Skaparens storhet och makt, såsom hela skapelsen själv gör på sitt språk. Men framför allt talar uppenbarelsen om frälsningens storhet. Och därom visste vi rakt ingenting, utan orden från Gud. Nu får du veta, att du är älskad med en evig kärlek, att du har en mycket hög bestämmelse. Du är föremål för Guds särskilda omsorg. Du är tänkt för en rikedom och en härlighet som kommer allt här på jorden att blekna.
Men ljuset bär med sig en dom över mörkret. Ljuset avslöjar. All skevhet och brist, allt hyckleri och all falskhet uppdagas. Uppbrottet från mörkret är svårt, för oss som har mörkret kärt. Detta är domen, ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret (Joh. 3). I en psaltarpsalm läser vi: De hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd; de satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände.
Men ljuset kallar och drar, åter och åter. Budskapet från Jesus och hans apostlar är att vi ska ta emot honom, som levde och dog och uppstod för oss, tro på honom, som är Sanningen, och följa honom. Då vandrar vi i ljuset, som ljusets barn, och bär ljusets frukt, godhet, rättfärdighet och sanning (Ef. 5).
Och allt mörkret som fortfarande gör sig påmint hos oss, synden som snärjer och häftar vid, detta tar vi upp i ljuset och bekänner. En sådan gemenskap har vi då med Jesus, Guds Son, att hans blod renar från all synd. Din synd blev hans, och hans rättfärdighet, hans renhet och fullkomlighet är din.
Bön: Eviga ljus, till salighet oss givet, Kristus, låt ordet, i vårt hjärta skrivet, helt oss förnya.
Börje Svensson
Predikant, Eket