Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. ur jes. 9:2–7.
När änglarna kom med budskapet, julevangeliet, från himmelen – då skingrades i ett nu det tjocka mörker som omslöt herdarna: Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.
I den stunden uppfylldes det löfte som Gud en gång gav till Adam och Eva i Edens lustgård. Profeten Jesaja vittnar om samma löfte i sitt ”julbrev” – sjuhundra år innan herdarna fick sitt änglabesök: Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.
Synden har försatt oss alla i mörker, fångade i dödens och djävulens våld. Det gäller inte bara Adam, Israels folk på Jesajas tid och herdarna. Det gäller mig och alla människor, i alla tider. Jag som erfar detta mörker i mitt liv, har ofta anledning att fråga: Kan jag få fira en god jul? Ja,
Bibeln – julevangeliet – vittnar om det!
Framför mig ser jag adventsljusstaken. Alla fyra ljusen är nu tända, också som en liten påminnelse om Israels väntan. Herren förkunnar än en gång för mig, för vårt svenska folk, för alla, att julens glada budskap är verkligt. Mitt i mörkret får vi höra: Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren!
Jag blir återigen påmind om det stora att Gud inte lämnat mig åt mörkret, utan själv trätt in i världen, blivit människa, tagit min synd på sig och därmed övervunnit mörkret, frälst och återlöst mig. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er – orden om
Jesus skingrar mörkret för mig och skänker mig himmelskt ljus och hopp.
Evangelium om frid med Gud sjungs i dag ut till hela världen, och vi får stämma in i den sången: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag. Frid på jorden, frid från Gud, till alla människor! Tack, Jesus, att även jag får fira en god jul!
Jag får därför glad stämma in i en julpsalm av Paul Gerhardt: ”Jag var i dödens mörker sänkt, du sol har nu upprunnit. Du ljus och glädje åt mig skänkt, jag liv och sällhet vunnit. O, sol, som frambragt i mitt bröst trons rika ljus och himmelsk tröst, hur ljuvt, hur milt du strålar!” (LH 103:3.)
Men varför vandrar så många människor fortfarande i mörker? Bibeln säger att ”människorna älskade mörkret mer än ljuset”. Vi behöver verkligen be att inte julevangeliet går oss förbi som en gullig händelse, utan att det driver oss till ett möte med Jesus, världens Frälsare. Låt oss tillsammans med herdarna skynda iväg till krubban och se det som har hänt – och som jungfru Maria bevara och begrunda det i våra hjärtan.
Bön: Jesus, också jag vill komma till din krubba i jul. Låt ditt ljus lysa in i mitt liv, bränna bort min synd och lysa upp mitt mörker. Tack för att du vill vara också min Frälsare!
Jan-Ulrik Smetana
Missionsgårdspastor, Vännäs