Det är livet som är meningen

Han var färdig med universitetet. Nu ville han roa sig och leva livet. Han drack kopiöst, spelade och slog runt. Men blev inte tillfredsställd. Genom arv och inkomster från sina böcker blev han rik. Han fick stora framgångar, fina utmärkelser och blev känd. Men inte tillfredsställd. Han gifte sig och fick barn, tretton stycken. Han uppnådde allt det som så många strävar efter. Men blev inte tillfredsställd. Genom hela livet brände en fråga inombords. Den drev honom nästan till självmord. ”Finns det någon mening med mitt liv, som inte förtas av det oundvikliga faktum att döden väntar mig?”

Han är Leo Tolstoy, den store författaren. Och han är inte ensam. Massor av människor har ”lyckats” i livet, men ändå känt tomhet. En del lär sig leva med den, och väljer kanske att inte tänka och känna efter för mycket. Andra får ångest. Frågorna vill inte släppa greppet: ”Vem är jag? Varifrån kommer jag? Vart är jag på väg? Varför finns jag över huvud taget till?”

Många kan säkert leva ganska bra liv utan svar på dessa frågor, särskilt om man väljer att inte konfronteras med dem. Men vad händer om tillvaron skakas om och livet inte längre är någon självklarhet? Går det att fortsätta att leva utan att se någon mening?

När tillvaron vacklar…

”Jag vågar påstå att det inte finns någonting i världen som så effektivt kan hjälpa en människa att överleva till och med de värs­ta förhållanden som medvetandet om att det finns en mening i hennes liv.” Så skriver Viktor Frankl, professor i psykiatri och neurologi. Han tillbringade tre år i Auschwitz. Där konstaterade han att de fångar som hade bäst chans att överleva, var de som hade en livsuppgift som väntade. När tillvaron vacklar behöver vi något som ger mening åt livet. Något som ger kraft att leva vidare. Men kanske inte ens det räcker. För den stora frågan är, håller detta även att dö på?

 

Varför finns vi till?

När man talar om livets mening kan man göra det på två nivåer. Det kan dels handla om sådant i en enskild persons liv som ger mening – familjen, jobbet eller något annat. Men också om meningen med livet som helhet. Varför finns vi över huvud taget till?

Även om det finns mycket i mitt liv som gör livet värt att leva, här och nu, så kommer jag en dag att dö. Vad har mitt liv för mening i ett evighetsperspektiv? Har mänsklighetens existens över huvud taget någon mening? Eller är det som Harry Schein en gång uttryckte det: ”Med dödens mått mätt varar livet mind­re än en sekund. Vilket onödigt avbrott.”

Ja, det beror på. Ateisten och existentialisten Jean-Paul Sartre gör en jämförelse mellan människan och en papperskniv. En papperskniv har inte kommit till av en slump. Den är tillverkad av någon, som haft en tanke med den. Papperskniven har därför ”essens” innan den får sin ”existens”. Den har ett syfte, en mening. Så är det inte med människan, enligt Sartre. Eftersom det inte finns någon Gud som skapat människan, ingen som haft någon tanke med henne innan hon fick sin existens, så är hon inget från början. Hon saknar identitet och mening. Hon blir inget förrän hon definierat sig själv.

 

Livet – en bråkig parentes?

Om Gud inte finns, utan våra liv är resultatet av slumpmässiga förändringar genom årmiljoner, då finns ingen annan mening än den vi själva ger oss. Utifrån ett evighetsperspektiv är livet meningslöst. För slumpen är i sig själv meningslös. ”Livet är, i detta perspektiv, bara en bråkig parentes mellan två intigheter.”

Om människan är den högst utvecklade av alla arter borde hon vara bäst anpassad till ett liv där slumpen råder, i total meningslöshet. Så är det inte. Ingen tål det meningslösa livet så dåligt som vi. Ta en ko som exempel. Utifrån vårt perspektiv är en kos liv inte mycket mer än ett ständigt ätande, mjölkande och kalvande. Inte många människor skulle orka med ett sådant liv. Vi behöver något mer. Men varför söker vi en livsmening, om ingen har menat något? Är inte själva längtan ett tecken på att det måste finnas något mer? Vi är inte särskilt väl anpassade till ett liv i en meningslös värld. Till och med växterna måste anses högre än människan. De klarar livets förutsättningar bättre än vi. Eller för att uttrycka det med Francis Schaeffers ord: ”I denna situation borde människan inte trampa på gräset, utan högakta det – för det är högre än hon.”

Utan Gud finns inget syfte med våra liv. Och utan Gud kan vi inte förvänta annat än att livet en dag kommer att upphöra för gott. Livet är bara ett onödigt avbrott.

 

Det verkliga livet levs med Gud

Men om Gud finns, vad är då livets mening? Ibland får man intrycket att livet på jorden, utifrån ett kristet perspektiv, inte är annat än en transportsträcka mot himlen och evigheten, som (tyvärr) måste uthärdas. Meningen är att upptäcka Gud och börja tro på honom, för att i nästa liv börja leva på riktigt. Men vi lever inte två liv, ett nu och ett efter döden. Gud har gett oss ett liv, det börjar här och nu och varar för evigt. Meningen med detta liv är – att leva det. En bil är gjord för att köras. En penna skall man skriva med. Livet är till för att levas, så som Gud hade tänkt det. Det är det som är meningen. Vi skapades för att leva i Guds kärlek och gemenskap. För att, med våra liv, älska, ära och tillbe honom. Men människan har brutit förbindelsen med Gud, livets källa. Vi har hamnat vilse. Inte konstigt om en del är förvirrade över sin existens.

Gud har dock inte lämnat oss åt vårt öde. Det finns en väg tillbaka. Jesus är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom honom. Den som tror på Sonen, han har evigt liv (Joh. 3:36). Inte får, utan har evigt liv. Det eviga livet tillsammans med Gud börjar här och nu och fullkomnas efter döden.

Alla människor kommer att existera för evigt, men alla kommer inte att leva för evigt. Det verkliga livet levs i förening med Gud. Att vara skild från Gud är att vara död. För dem som inte tar vara på möjligheten att återförenas med Gud väntar evig död, en evig skilsmässa från Gud och allt gott i livet.

 

Människan har ansvar för sitt liv

Vi skall en dag stå till svars för våra liv. Allt skall redovisas. Detta är en skrämmande tanke för många. Men egentligen är det ett evangelium. Ingen människa, ingenting i våra liv, är så litet och obetydligt att det inte angår Gud. Vi är oerhört värdefulla och viktiga i hans ögon. Hur vi lever våra liv på jorden har betydelse ända in i evigheten. Detta ger en oändlig mening åt varje ögonblick. Och tack vare Jesus, som tagit våra misslyckanden och synder på sig, kan vi frias när vi en dag står inför Gud.

Gud har gett dig livet som en gåva. Du får visa din tacksamhet genom att ta vara på livet och leva det, helhjärtat, i gemenskap med Gud. Med båda fötterna på jorden, men med blicken mot himlen och evigheten.

 

I den nya, fullkomliga skapelsen kommer vi inte längre att grubbla över livets mening, utan leva fullt ut, i överflödande tacksamhet till Gud. Den Gud som ville våra liv.

Håkan Giselsson

Församlingspedagog, teol.kand/fil.mag, Kungälv