En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid. Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska (ur Luk.7:36–8:3).
Kvinnan som sökte upp Jesus i fariseen Simons hus hade verkligen ”en kämpande tro” – orden är rubrik för söndagens texter. Det står inte att hon bad en enda bön om hjälp. Hon sökte hjälp hos Jesus utan att säga ett enda ord, men hela hennes inre var ett sökande efter förlåtelse och upprättelse. Hennes handlingar visade att hon behövde hjälp. Kvinnan grät, kysste Jesu fötter och smorde dem med olja. Även om vi inte kan få ett ord över våra läppar, inte kan formulera en enda bön, så kan ändå vårt inte ropa om hjälp och förbarmande.
Kvinnan hade säkert hört talas om Jesus, ja, hon hade kanske hört honom predika vid något tillfälle. Nu var behovet så stort hos henne att hon måste söka upp Jesus för att få hjälp. Det kan vi förstå när hon vågade gå in i Simons hus. Som synderska var hon inte välkommen i det huset, trots att det var ”öppet hus”. Enligt den tidens sed kunde främmande gå in och ut i ett hus för att träffa någon av gästerna och tala med dem.
Inget fick hindra kvinnan att få träffa Jesus. Detta och andra exempel som finns i NT (t.ex. officeren i samma kapitel) lär oss att inte ge upp när vi behöver hjälp. Vi ska hålla ut i bönen och ivrigt söka Jesus, även om det ser omöjligt ut: ”Räkna med Gud, ty han gör det omöjliga, han gör vad människor inte förmår.”
Simon satte en stämpel på kvinnan: synderska. I hans omdöme om kvinnan låg det ironi och förakt. Det är lätt att tala om andras synder och ursäkta sina egna eller att inte själv tro att man är en syndare. Där Guds helige Ande får visa på våra egna synder, har vi inte behov av att tala om andras.
Men Jesus, som visste vad Simon tänkte om kvinnan, säger: Simon, jag har något att säga dig (v. 40). Ordet ”något” betyder här ”något väsentligt”. När Jesus talar är det alltid något väsentligt som han har att säga, för hans ord är inte bara bokstäver. Hans ord är Ande och liv.
De ord som Simon behövde höra var att han inte var bättre än kvinnan. Han var en syndare. Det som kvinnan behövde höra var: Dina synder är förlåtna.
Bön: Tack, Jesus, för att alla som kommer till dig och bekänner sin synd får förlåtelse. (Jfr 1 Joh. 1:9.)
Eric Malm
Predikant, Växjö