Krisen i Kenya har lett till att den evangelisk-lutherska kyrkan ELCK tagit initiativ till och anordnat ett försoningsseminarium i Nairobi. Öppenhet, reflektioner, respekt och förlåtelse präglade mötet och öppnade en väg framåt.
”ELCK är den första kyrkan i Kenya som tagit initiativet till en process om försoning inom kyrkan, innan man går ut i samhället för att arbeta med orsakerna och följderna av den kris som Kenya genomgått i början av 2008. Detta var ett mycket modigt steg från ledningens sida; den kunde inte veta vad som skulle komma ut av det. Genom Guds nåd har förlåtelse och försoning fått utrymme, och detta kommer att fortsätta när kyrkan bidrar till att läka långvariga sår.”
Så sammanfattar fil.dr. Agnes Aboum(1) en 59 sidor lång rapport från det försoningsseminarium som ägde rum i Nairobi första veckan i februari. Senare har flera andra kyrkor anmält sitt intresse för att ordna liknande samlingar.
Representanter från hela landet
Sammanlagt deltog 36 personer från de fyra stiften och ELCKs centrala ledning. Seminariet varade en vecka och började med att deltagarna fick presentera sig och berätta om de senaste veckornas händelser. Förvåning, tragik, rädsla, panik och misstänksamhet präglade vad de delade med sig. Ett antal områden som ledarskap, förvaltning och andliga, humanitära och materiella resurser identifierades som avgörande för om kyrkan ska lyckas vara ett i ord och handling.
Det som lyftes fram av deltagarna var inte endast relaterat till de aktuella händelserna utan även till väl kända företeelser i kyrkan. Nytt var att det skapades utrymme på seminariet att lyfta fram och sätta ord på tankarna och känslorna – inte minst betonades vikten av att lyssna. Deltagarna fick hjälp genom många konkreta övningar. Särskilt uppskattades Walk Talk, dvs. 30-minuterspass där man två och två skulle diskutera en given frågeställning med lika stort utrymme var att tala och lyssna. Ibland delades deltagarna in i arbetsgrupper enligt följande kategorier: biskopar, präster, diakonissor, kvinno-, ungdoms- och institutionsledare. Diskussionerna redovisades sedan i ett gemensamt forum.
Internationella resurspersoner
I andra afrikanska kyrkor finns erfarenhet av konflikter som är relaterade till etnicitet, traditionellt tänkande, maktkamper, orättvis resursfördelning osv., med många paralleller i den kenyanska krisen. Deltagarna fick nu ta del av hur man arbetat för att finna lösningar. Från Etiopien berättade Mekane Yesus-kyrkans president Iteffa Gobena, från Burundi Emmanuel Kopwe och från Mali NLM-missionären Oddver Espegren. Deras redogörelser hjälpte deltagarna att lämna sina till att börja med reserverade hållningar gentemot varandra, öppnade för reflektioner och skapade en vilja att resonera om egna förhållanden för att få förändring.
Handlingsplaner och andakter
Handlingsplaner arbetades fram sista dagen. De kommer att i hög grad fokusera på kvinnor och ungdomar som viktiga, men hittills försummade grupper i kyrkan och med stor potential inför framtiden. Seminarier på olika nivåer och även för andra grupper planerades med budget och tidsplaner.
Dagliga bibelstudier och andakter var en given utgångspunkt för att man skulle få en biblisk förankring och bönegemenskap. Några teman var: Att skapa plats för nåd (Jes. 43:1–2, Kol. 1:19–20, Ps. 124), Den barmhärtige samariten (Luk. 10:25–37), Frågor och grunden för kunskap (Matt. 7:21–29, Amos 5:24) och Beroende och samarbete (Pred. 9–10). Vi är ytterst beroende av Gud, men genom skapelsen har han också gjort oss beroende av varandra. En återkommande tanke var också att den sanna enheten får vi endast i Jesus Kristus. Vid den avslutande gudstjänsten bekände många öppet sina synder och bad om förlåtelse.
Karin G. Ekström, missionsekreterare
1. Agnes Aboum är ofta anlitad av kyrkor och missionsrelaterade organisationer för utredningar och undervisning. 1982-87 var hon doktorand i Uppsala och skrev avhandlingen ”Kyrkans roll i nationell utveckling”. Hon leder sedan slutet av 1990-talet TAABCO, en konsultfirma i Nairobi (www.taabco.org).