Jonny Bjuremo är uppvuxen i ELM men nu präst i S:t Mikaels församling i Torsby. I arbetet ingår även att vara föreståndare för LP-kontakten i Torsby. Hur kan vi som privatpersoner, föreningar eller församlingar våga öppna våra gemenskaper?
Du känner ju till ELMs verksamhet
– hur kan vi få upp ögonen för diakonin?
Nya testamentet visar att Jesus gick till människor som var utstötta. Vi får följa hans metod. Ber vi om att få möta människor i nöd dröjer det inte länge förrän vi får bönesvar. Våra förfäder prioriterade diakoni när de första missionsföreningarna bildades. Vi har mycket att lära av historien. Och det pågår redan i ELM-traditionen en okänd diakoni när man ställer upp för människor i nöd. Det kan vara på jobbet, i politiken, för en granne eller en släkting. Det sker mycket i det tysta.
I Torsby har ni en naturlig kontaktpunkt genom LP – hur hittar vi en sådan?
Kommunerna söker kontaktpersoner som är beredda att ställa upp för människor i svårigheter. Men bön är alltid första steget. När man möter en människa i missbruk kan det vara en öppen dörr till många små som Herren älskar. Vi märker i dag hur våra vänner går ut och berättar för sina vänner: Kom och se!
Hur öppnar vi missionshusen …?
I Torsby hyr vi en enkel källarlokal i utkanten av centrum. Lokalen upplevs öppen och neutral för alla som kommer. Missionshusen med regelbunden gudstjänst kommer kanske lite senare. Samtidigt får vi inte vara rädda för att öppna våra missionshus – många kyrkor och kapell står tomma hela veckan.
Hur öppnar vi våra hem
– och hur mycket ska vi öppna dem?
Det är oerhört viktigt att man skiljer på privatlivet i hemmet och tjänandet i verksamheten. Ibland går det inte att hålla isär men vila och distans är nödvändigt. Vi får lita på att Herren hjälper när inte vi finns närvarande. Arbetet med vänner i nöd är krävande och därför behövs det viloplatser. Mobiltelefonen behöver inte vara på dygnet runt.
Men samtidigt ger arbetet så mycket glädje och uppmuntran … Våra vänner har en outnyttjad kärlekskälla. När den helige Ande öppnar dammluckorna tar det aldrig slut.
Hinner man både jobba, ta hand om sin familj och ta sig an andra …?
Vår tid är fylld av stress och oro. Men genom att ta sig tid för andra får man mer tid till familjen och övriga uppdrag. Det sociala skyddsnätet får större och större hål. Nöden kryper närmare och närmare. Men Guds rike går fram där människor lider nöd. Är vi beredda att gå in i det skördearbetet?
Vi har mycket att lära av våra vänner. De har mycket att ge i form av tid och glädje, men vi tänker ofta att det endast är något negativt med att hjälpa missbrukare och uteliggare.
Har du någon hälsning till ELMs föreningar?
Jag kommer gärna på besök för att inspirera föreningar och vängrupper till att öppna en LP-kontakt eller en annan form av mötesplats för våra vänner. Är ni några som brinner för diakoni så släck inte den lågan utan gå vidare, först i bön, och sedan i planering. Jag är övertygad om att det är många som har en kallelse att vara med i diakonal verksamhet i föreningarna men som känner sig ensam. Be till Herren att han visar dig andra som också bär på en längtan att hjälpa människor.
Eva Andersson