Snart har jag varit anställd ett år i ELM och det kan därför vara bra och skönt att stanna upp och reflektera. Mycket har hänt i Peru och Kenya – men inte minst med mig själv! Jag kom från en tjänst på Carlsberg där jag hade ett bra och mycket inspirerande jobb. Gud hade gett mig det, men efter en tid började Gud lägga i mig en längtan efter att jobba heltid för Jesus.
Under ett år frågade jag Gud vad Han ville med denna längtan, men jag fick inget tydligt svar. Men så blev det möjligt att sluta tjänsten och få lite extra ledighet. Detta gjorde jag utan att veta vad som skulle hända, men Gud gav mig trygghet i att vara i hans plan.
Så började det
Den 1 december 2009 var min första arbetsdag som missionssekreterare. Jag började med att vara två timmar försenad men blev ändå varmt välkomnad av Karin G. Ekström, då missionssekreterare i ELM med ansvar för Kenya.
Jag hade inte så mycket erfarenhet av mission, inte mer än några missionskvällar under min uppväxt och en resa med Strandhems Bibel- och lärjungaskola till Etiopien och Kenya. Därför hade jag mycket att lära, särskilt om ELMs missionsarbete, men även om hur man bedriver mission generellt. Under december fick jag jobba tillsammans med Karin. Hon svarade villigt och glatt på många frågor, även när jag ställde samma fråga om igen.
Resa till Kenya
I februari reste jag till Kenya och Etiopien. Det var min andra resa till
Kenya, men min första med ansvar för arbetet där. Roland Gustafsson (ELMs tidigare samordnande missionssekreterare) var med på en del av resan, vilket var väldigt lärorikt. De frågor som inte fått svar under lärotiden med Karin kunde jag nu ställa till Roland.
Den första veckan tillbringade jag med missionärerna Lina Jämstorp och Sofia Nilsson. Jag fick då en god inblick i arbetet för gatupojkar på Bethesda Children Center, och vi fick också jobba med strategin för det. Det var väldigt roligt och spännande att prata med medarbetarna på Bethesda om deras visioner och strategier. Vi i Sverige har nog tappat en del av tron på att Gud kan allt. Kanske att vårt förstånd ibland står i vägen för Guds välsignelser. Vi väljer det vi tänker är möjligt och kommer därför kanske inte helt ’ut ur båten’ som Petrus gjorde (Matt. 14:22–33). Medarbetarna på Bethesda har vågat tänka ’utanför båten’. De vill ha tomatodling, fiskodling, gästhus, egen buss och inte minst nå ut till fler killar. De vill något, på riktigt!
Jag fick sova min första natt i en
kenyansk hydda hemma hos prästen Kiprotich och hans familj i Sigowet. Ett härligt besök med god gemenskap, god mat, skratt, sång och bön.
Mina planer i Guds hand
När jag kom hem från min första resa till Kenya, sa jag till Gud att det var bara om han ville det som jag skulle resa tillbaka dit. Jag tycker att det är utmanande och ibland svårt att leva i ett land där det inte finns vatten i kranen, där toalettbesök inte är så enkelt, där man ska tänka extra kring vad man äter – och så mötet med fattigdomen. Men tillbaka till Kenya kom jag! Det var inte lättare än första gången, men Gud var än en gång trofast! Gud såg till att min hälsa var god och att alla resor gick bra.
Beroende av Gud
Jag har flera gånger under året tänkt att jag var tokig som tog på mig denna uppgift. Hur kan jag, en ung kille, ha ansvaret för ELMs mission i Kenya och Peru, den som har pågått flera gånger min livslängd? Men gång på gång har Gud visat mig att det är han som har och bär ansvaret.
I mötet med kenyanerna i olika församlingar blev jag också uppmuntrad av deras tro på Gud, både av vilken plats den verkligen fått i deras liv och hur väl rotad den är. Många lever ett liv i ekonomisk otrygghet, och har man ett arbete är man beroende av en bra hälsa för att kunna jobba. Att ringa till chefen och säga att man är sjuk innebär att man blir utan mat på bordet.
Behovet av att be till Gud och beroendet av Gud verkar vara mer angeläget hos våra trossyskon i missionsländerna än i Sverige! Vi har en oerhörd trygghet i vårt samhälle som vi inte tänker på. Det sociala skyddsnät som finns genom staten, i vår familj och våra vänner, är en Guds gåva – men kan det vara så att det ibland ger en sådan trygghet att vi tänker att vi klarar oss själva, utan Gud?
Välsignade möten
Jag har haft många möten med människor – både i Kenya, Etiopien och Peru – som är tacksamma för att det har funnits personer där som har velat dela med sig av vad de har fått av Jesus. Det är en oerhörd förmån att få lov att möta dessa personer. Jag kan bara uppmuntra och uppmana er att nästa gång ni ska planera semester, så fråga Gud om det är möjligt att besöka bröder och systrar runt om i världen! Det gör en skillnad både för dig och för dem
du då möter.
Kungligt uppdrag
Vi kan prata länge om att vi ska missionera i Sverige eller i utlandet. Det finns bra argument för båda uppdragen. Men jag tänker så här: mission är inte vårt ansvar, det är Guds. Om vi alla när vi vaknar på morgonen frågar Gud: ”Hur vill du att jag ska använda min dag?” Och: ”Hur vill du att jag ska använda de pengar som du har låtit mig tjäna?” Då är jag helt övertygad om att Gud i sin allmakt låter oss bedriva både hemlandsmission och utlandsmission.
I går fick jag sitta med på några lektioner i bibelskolan. Tre systerorganisationer inom utlandsmissionen berättade om sina respektive uppdrag. Jag fick upp ögonen för något som jag visserligen vet om med min hjärna, men som ofta glömts bort i mitt hjärta. Jag står i kunglig tjänst! Inte hos den sven-ske kungen eller danska drottningen, nej, hos vår Konung och Herre, Bibelns Gud! Vi får så mycket information och kunskap varje dag att jag faktiskt tror att detta får mitt hjärta att glömma det viktigaste. Låt oss – när vi vaknar i morgon – påminna oss själva om att vi står i kunglig tjänst!
Peter Storgaard, missionssekreterare i ELM, Lund