När Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna. Tit. 3:4–8
Som femåring klättrade jag en gång in i en bil som stod parkerad i en nerförsbacke med handbromsen åtdragen. På något sätt lossade jag handbromsen och bilen rullade några meter tills den stannade mot ett träd. Det blev ett hastigt stopp och jag minns hur mitt huvud slogs mot ratten, jag bet mig i tungan och blev väldigt rädd. Bilen blev såklart bucklig men det fick mina föräldrar ta ansvar för. Jag blev inte utkörd från mitt hem som konsekvens av mitt misstag. Jag var älskad av mina föräldrar – inte för att jag gjorde allt rätt utan för att jag var deras barn. Jag gjorde inget själv för att födas, jag fick livet och har sedan fått växa och förhoppningsvis mogna som människa. Men livet är en gåva jag fått av mina föräldrar, och av Gud.
Jag vet inte om du är döpt, men dopet är en startpunkt på livet som kristen. Initiativet till det kom från Gud. Han såg att vi inte hade något andligt liv i oss själva och därför ville han ge oss det. I dopet har Gud lovat ta ansvar för sina barn. Han gav oss sin helige Ande och gav oss ett andligt liv. Precis som jag som femåring behövde äta vanlig mat för att överleva behöver vi som döpta få andlig mat för vår själ. Det innebär att vara beroende av och tro på Jesus, att leva i en nära relation till honom. Då behöver vi använda Bibeln, där Jesus talar till oss, ha en dialog med honom genom bönen och ta emot honom i nattvarden. Och då behöver vi finnas med i en gemenskap med andra kristna. Vi ingår i ett sammanhang. Paulus använder bilden av en kropp för att förklara detta. Han talar om att vi som enskilda är de olika kroppsdelarna och att Jesus är huvudet.
I våra liv blir det fel ibland, precis som när jag lossade handbromsen i bilen. Konsekvenserna av sådana fel kan bli allvarliga för både oss och andra. Men utgångspunkten är att vi har en Far som ser och vet allt och vill förlåta oss allt. Om vi kommer till honom och erkänner våra fel och låter oss förändras vill han ta emot oss och förlåta oss för Jesus skull. Våra misstag kan inte förändra det faktum att vi genom dopet och tron på Jesus är hans barn. Faktum är att Gud redan i och genom Jesus död på korset har fått den försoning som behövs för alla fel som vi människor kan göra. Som en bekräftelse på att Jesus offer var godkänt så lät Gud honom uppstå igen.
Det kan vara svårt för oss att tro detta när våra liv kantas av många fel och brister. Det är nog därför som Paulus konstaterar att orden han skriver är fasta, tillförlitliga och sanna. Han vill uppmuntra oss att lita på att det är för oss. Det är för de misslyckade. Lita på att Jesus kom för dig! Han har besegrat döden, är uppstånden och levande bland oss. Det finns en framtid för dig och mig. Det finns ett löfte att få se Jesus eftersom vi som Guds barn är arvingar till ett bättre liv som börjat redan här, men som blir perfekt och fulländat först i evigheten.
Som femåring var jag helt beroende av mina föräldrar och behövde leva nära dem för att få mat, skydd och omsorg. Du och jag behöver också leva nära Gud så att han kan tala till oss, skydda och leda oss. I dag får du frågan om du vill låta det Gud gjort i dopet vara ditt och i tro ta emot Jesus i ditt liv.
Bön: Gud, tack för att jag får vara ditt barn. Låt mig aldrig bli så stor att jag inte får plats i din famn. Lär mig att älska dig, tro på dig och sätta dig först i mitt liv, för Jesus skull. Amen.
Håkan Ekström, Markaryd
Sjuksköterska och ELM-predikant