Efter sex år hemma i Sverige kom Erik Andersson tillbaka till Peru i höstas med samma glasögon som när han lämnade landet. Hem kom han med förnyad syn på missionsarbetet och en klarare bild av vad som fått bestå, vad som är nytt och vad som fortfarande finns att göra. Och med nya glasögon.
Under fem år var Chiclayo i norra Peru mitt hem och de lutherska församlingarna där mitt arbete. Jag har väldigt många goda minnen från den tid då vi fick arbeta som missionärer för ELM och så gott som dagligen tänker jag på något av det jag upplevde eller lärde mig under den tiden. Men i juli 2010 flyttade vi till Sverige. Något av det sista jag gjorde i Chiclayo innan vi flyttade därifrån var att köpa nya glasögon. För att det behövdes, och för att jag visste att det var billigare att byta där än hemma i Sverige.
Nu har det gått flera år. Genom mitt arbete som missionsledare har jag fortfarande möjlighet att följa missionsarbetet i Peru. Och jag märker att mycket har förändrats. Nya platser har tillkommit i arbetet och flera nya medlemmar och ledare i kyrkan. Därför var det av stort värde att jag kunde besöka Peru under två veckor i november 2016. Jag behövde få ta in nya intryck, möta människor och få en känsla för det pågående arbetet för att förhoppningsvis se tydligare. Jag behövde på nytt få se få vilka resurser och utmaningar som finns i kyrkan och i missionsarbetet.
I denna artikel vill jag lyfta fram tre intryck från min resa, tre saker som jag såg tydligt på plats i norra Peru.
1. Kyrkan i Chiclayo är fortfarande liten
I Chiclayo finns tre församlingar som samarbetar i Iglesia Evangélica Luterana de Chiclayo (IELCH). De tre församlingarna har, efter den invigning av kyrkan i Las Brisas som jag fick möjlighet att bevittna när jag var där, sina egna kyrkolokaler. De har också, alla, en kärna av trogna medlemmar som vandrat med Jesus i flera eller många år. Men församlingarna är ganska små, inte minst församlingen i Las Lomas. Bäst återväxt finns i San Antonio där de som var tonåringar då jag flyttade från Peru i dag är ungdomar som tar ansvar i församlingen och försöker nå fler människor med evangeliet. Av den nyplantering som pågick under några år i den fattiga stadsdelen Cerropón finns inte mycket kvar och det är svårt att tro att det kommer att finnas en församling där om några år.
IELCH utgör en lös kyrkostruktur men fungerar ändå som kontaktpunkt mellan de tre församlingarna. Flera av de engagerade medlemmarna i församlingarna ser i dag tydligare behovet av att höra ihop men tyvärr finns det brister i förtroendet mellan IELCHs ledare och uppslutningen vid mötena är inte alltid så god.
2. Det finns fortfarande behov av missionärer
ELM har haft missionärer i Chiclayo i mer än tjugo år. Nordamerikanska World Mission Prayer League startade sitt arbete i stan ytterligare tio år tidigare. Ibland ställs frågan om det inte är tid för missionen att lämna över till nationella medarbetare och dra vidare? Missionsarbetet i Chiclayo har bedrivits på ett sätt som vi skulle kunna kalla lågintensivt. ELMs ambition har bara sträckt sig till att ha två missionärsenheter på plats och periodvis har vi bara haft en. Vi har valt att inte anställa nationella medarbetare och vi har inte startat institutioner som skolor eller annat. Detta för att undvika framväxten av en kyrka med starkt och långvarigt ekonomiskt beroende av oss.
I dag finns det en kärna av kristna i Chiclayo som funnits med i församlingarna länge. De är gripna av evangeliet och har en mogen kristen tro. Riskerna skulle i dagsläget vara mindre för missionen att ta steg mot utökade insatser i Chiclayo och det finns församlingar att arbeta tillsammans med. Jag tror att vi behöver trappa upp, snarare än ner, under de närmsta åren för att IELCH och de anslutna församlingarna ska utvecklas positivt och växa i både storlek och mognad.
De missionärer vi just nu har i Chiclayo deltar i ett nyplanteringsarbete i byn Luya, strax väster om staden, samtidigt som de stöttar ledarna och förkunnarna i IELCH. Det finns fortfarande både utåtriktade uppgifter och mer inåtriktade där missionärsinsatser behövs.
3. I Piura finns början till ett viktigt arbete
Helt nytt för mig var att besöka den lilla grupp som samlas till gudstjänst och andra aktiviteter i staden Piura, tjugo mil norr om Chiclayo. Hösten 2013 placerades några missionärer i Piura för att arbeta med församlingsplantering och kristet studentarbete. Ingen av dem har kunnat vara kvar så länge som vi hoppats men trots det har deras ansträngningar burit frukt. I dag firas det söndaglig gudstjänst och vid besöket i Piura fick jag följa med missionär Steffen Baagø Madsen, som sedan sommaren 2016 bor och arbetar i staden, i sökandet efter bättre lokaler. Kring nyår fann man vad man sökte och hyr nu en lokal där man både kan fira gudstjänst och på sikt öppna ett studentcafé.
I Piura finns det många tusen studenter och en växande medelklass. Dessa är målgrupp för arbetet som Steffen nu bedriver. Men det behövs fler medarbetare.
JAG RESTE HEM efter besöket i Peru med en delvis ny blick för arbetet där. Det är tydligt att det finns möjligheter till växt. Arbetet i Chiclayo är litet men kan utgöra en god grund för fortsatta initiativ till evangelisation, undervisning och församlingsbyggande. Missionsarbetet i Piura är fortfarande i pionjärfas men det är en god start vi sett och som vi tackar Herren för.
Det finns också möjlighet att växa för den som bejakar kallelsen att arbeta i norra Peru. Redan under de år jag fick verka i landet var jag tacksam för den möjligheten, men med ännu större tacksamhet ser jag tillbaka. Några eller många år i Chiclayo eller Piura kan vara en tid då du eller någon i din kristna gemenskap blir använd av Herren och välsignad till växt av honom.
Jag reste hem till Sverige, men innan dess återvände jag till en av Chiclayos livligt trafikerade affärsgator och till Optica Sugar. Där fick jag utprovat ett par nya glasögon. Optikern konstaterade att min syn inte förändrats så mycket, men att viss korrigering behövdes sedan förra gången. Så nu ser jag klarare igen.
Erik Andersson
missionsledare, Örkelljunga