Änglar var med vid såväl Jesu födelse som vid hans död. Vi har skäl att tro att de också är med i kritiska skeden av våra liv. Gud sänder sina änglar för att tjäna oss.
Den franske författaren Georges Bernanos har sagt: I varenda liten sak bor en ängel. Världen är ju full av änglar. Bibeln är också fylld av änglar. I varenda bok bor en ängel, nästan i alla fall. Av de 66 kanoniska böckerna finns det änglar i 60, alla utom Rut, Ester, de tre Johannesbreven och Jakobs brev. Då är det ju märkvärdigt att änglarna inte har större plats i vår personliga tro än vad som oftast är fallet.
Änglar i Bibeln
Själva ordet angelos betyder sändebud. Hebréerbrevet skriver en hel del om änglar, bland annat följande: Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?1 Och lite senare står det: Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn.2 Änglarna är skapade varelser som vi, men okroppsliga. Som regel är de osynliga för oss men de kan visa sig i synlig gestalt när det behövs. Deras uppdrag är att tjäna både Gud och människor.
Eftersom änglarna är utan synd står de närmare Gud än vi och samtidigt skulle man också kunna säga att de står under oss som våra tjänare. ”Det är ju inte änglar han tar sig an”, läste vi. Det är inte för änglar utan för oss som Herren har offrat sitt liv och blod. Aposteln Petrus skriver att evangeliet är en hemlighet ”som änglar längtar att få blicka in i”.3 Änglarna kan alltså inte blicka in i evangeliet men de kan framföra evangelium till människor, vilket de gjorde vid till exempel Marias bebådelse och i julnatten. De kan framföra mer än de egentligen förstår därför att de tjänar Gud i absolut lydnad.
Änglar i teologin
I kyrkan har det sedan länge funnits en systematisk teologi om änglar. Angelologi heter den och går i mycket tillbaka till Dionysios Areopagita eller den tradition från 400-talet som bär hans namn. Angelologin var mycket väl känd på medeltiden och förkunnades flitigt i predikningar även i Sverige. Läran går ut på att änglarna är indelade i tre hierarkier. Överst står serafer, keruber och tronänglar. Seraferna är förnämst, de står allra närmast Guds tron. Keruberna är visa rådgivare i det himmelska rådslaget och tronänglarna har uppgiften att från himlen regera kyrkan på jorden. Den mellersta hierarkin består av herrar, makter och väldigheter. Herrarna är styrande befälhavare och makterna är soldater i kampen mot demonerna medan väldigheter är domare som kan utdöma lön eller straff.4 Den lägsta hierarkin består av furstar, ärkeänglar och änglar. Furstarna är ansvariga för stater (som när Danielsboken talar om Greklands, Mediens och Persiens änglafurstar). Ärkeänglarna är stridsmän som Mikael eller budbärare som Gabriel, Rafael och Uriel. Änglarna slutligen är utsända till beskydd av enskilda människor. Men för alla dessa änglakategorier gäller att de tjänar Gud genom att tjäna människor.
Änglar i Jesu liv
I Jesu liv talas det om änglar vid två tillfällen: i början och i slutet. Det börjar med att ängeln Gabriel bebådar hans födelse för jungfrun Maria. Josef får också en änglahälsning att han inte ska vara rädd för att ta Maria till hustru. Vid hans födelse kommer änglar och berättar för herdarna och sedan är det fullt av änglar som prisar och lovar Gud. Det är också en ängel som ber Josef att familjen ska fly till Egypten undan kung Herodes och en annan ängel som säger att nu är det fritt att vända tillbaka hem igen. Vi ser alltså änglarnas särskilda beskydd kring barnet Jesus. Därefter återkommer som sagt änglarna i slutet av Jesu liv. En ängel styrker honom i Getsemane, inte genom att ta bort hans lidande men genom att ge honom mod att säga ”ja” till sin Far.
Det är värt att notera hur änglar är med vid de två ”ja” som hela vår frälsning hänger på: Marias ”ja” till Gud inför ängeln Gabriel, och Jesu ”ja” till Gud inför trösteängeln i Getsemane. Änglar möter oss vidare när Jesus uppstått. En ängel kommer och rullar undan stenen, änglar förkunnar för de häpna kvinnorna att han har uppstått och änglar är med vid himmelsfärden.
Änglar i våra liv
Varför skulle det inte vara likadant i våra liv, att änglar är med vid de kritiska skedena: i barndomen när vi är små och försvarslösa och inför döden när vi åter är lika små och försvarslösa? Jesus säger om barnen: Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte.5 Att änglarna är med när en människa lämnar livet har Jesus sagt i liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Det står att Lasarus ”fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida”.6 Änglarna är ju Guds sändebud och när Gud kallar en människa från detta livet skickar han en mottagningskommitté av änglar. Att Sankte Per öppnar himlens port har vi inget stöd för i Bibeln men väl för att änglar är inblandade.
Vi blir inga änglar när vi dör. Men Jesus säger att vi ska bli ”som änglarna i himlen”,7 det vill säga alltid nära Gud. Och jag tror att det är det som är meningen med livet – och med döden.
Staffan Ljungman
pensionerad präst, Osby