Vi börjar med två episoder ur aposteln Paulus liv. Från fängelsehålan i Filippi klagar Paulus: ”De har offentligen låtit oss slita spö, utan dom och rannsakning, fastän vi är romerska medborgare, och sen har de kastat oss i fängelse” Apg. 16:37.
Vi börjar med två episoder ur aposteln Paulus liv. Från fängelsehålan i Filippi klagar Paulus: ”De har offentligen låtit oss slita spö, utan dom och rannsakning, fastän vi är romerska medborgare, och sen har de kastat oss i fängelse” Apg. 16:37. Han hade på ett smärtsamt sätt personligen fått känna på myndigheternas fel och svaghet.
För jämviktens skull ska vi också peka på en annan händelse. Den utspelade sig i Jerusalem, där Paulus höll på att bli lynchad och ihjälslagen av en uppretad folkskara. Då ingrep den romerske kommendanten med sina soldater och blev i sista stund till räddning för aposteln. Om detta står att läsa i Apg. 21:27 ff. Myndigheterna har, liksom allt mänskligt i fallets värld, fel och svagheter, men de har trots det en viktig uppgift. Inte mindre än tre gånger i sitt brev till församlingen i Rom talar Paulus om myndigheterna som ”Guds tjänare”, Rom. 13:1–7. Samma grundsyn har Petrus när han skriver till kristna, som kanske bor just i Rom: ”Underordna er all mänsklig ordning för Herrens skull, det må vara kejsaren som är rikets herre eller landshövdingarna som är hans utsända, som ska straffa missdådare och hedra dem som handlar rätt”, 1 Petr. 2:13 f.
GUDS GODA ORDNING
Det finns en risk att kristna människor ser ned på jordelivet och dess ordningar. Därför undervisar Bibeln oss om hur vi ska förhålla oss till våra myndigheter. Vi uppmanas att visa respekt för dem och att underordna oss dem. Gud har gett dem åt oss i sin omsorg om skapelsen. Vi kan dra oss till minnes att även Jesus uttalade sig om denna sak. Han sade: ”Så ge då kejsaren, vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud”, Matt. 22:21. Den romerska administrationen var inte kristen, den gjorde sig ibland skyldig till både missgrepp och övergrepp. Men den gjorde också och framför allt en positiv insats. Den upprätthöll fred och ordning i sitt stora rike. Det romerska rättsväsendet var känt för sin rättvisa och opartiskhet.
Motsatsen är oordning och kaos. När var och en tar rätten i egna händer, då blir det svårt att leva. Det drabbar framför allt de små och svaga. De upplösande krafterna är inte från Gud. Gud vill ordning, och det är en god ordning han vill ha. Därför är den kristna linjen inte att sabotera, utan att vara lojal mot myndigheter och lagar. Vi har inget mandat från vår Herre att ställa oss över skattelagar, tullbestämmelser, hastighetsbegränsningar eller andra lagar och förordningar. Även de lagar som vi, kanske på goda grunder, tycker är felaktiga ska vi respektera. Vi vill ju inte ha ett samhälle där var och en gör vad den vill.
MAN MÅSTE LYDA GUD MER
Visserligen kan det komma tillfällen då kristna tvingas att inta en annan hållning. Det sker när myndigheterna går utöver sitt mandat och begär sådant som är emot Guds klara ord. Då ska vi protestera och agera, ja vi kan till och med tvingas till civil olydnad. Men då måste vi agera helt öppet och det måste tydligt framgå att vi inte bryter mot en orättfärdig lag för egen vinnings skull, utan för att det är Guds vilja och för att omsorgen om samhället och medmänniskorna kräver det. Ett exempel på sådant har vi i Apg. 5:29, där Petrus säger: ”Man måste lyda Gud mer än människor”. Stora Rådet satte sig över en uttrycklig befallning från Kristus när de förbjöd apostlarna att ”tala eller undervisa i Jesu namn”. Då var det deras plikt att vara olydiga och detta krävde mod, vilja att ta konsekvenser och beredskap att lida. Här ska också påpekas att vi har all anledning att förhålla oss analyserande och inta en kritisk och prövande hållning till dem som har makten. Detta ingår i vårt ansvar för samhället.
LOJALITET OCH SAMHÄLLSANSVAR
Ett demokratiskt samhälle ger oss möjligheter att påverka och förbättra. Vi kan vara med i diskussion och debatt. En del av oss kan engagera sig politiskt och på ett direkt sätt ta del i själva beslutsprocessen. Alla kan vi på många sätt ge uttryck för vår lojalitet, genom att visa heder och respekt för våra politiska ledare och myndigheter. Vi har ingen anledning att hänga på politikerföraktet. Vi vet att Gud kan verka något gott också genom redskap som inte är felfria; det är ju sådana redskap han är hänvisad till att använda.
Vår samhällslojalitet bör också visa sig i att vi ställer höga krav på oss själva. Som kristna bekännare vet vi ju att världen faktiskt är Guds. Detta är en inspirationskälla för oss att göra vad vi kan för att vårt samhälle ska fungera.
Detta faktum är också en kraftig uppmuntran att lyda lagar, betala skatt och tull, samt till att be för våra ledare och beslutsfattare.
SKATTEMORALEN OCH SAMVETET
En särskild svårighet är de höga skatterna. Att betala skatt har sällan uppskattats (Se 1 Kung. 12:4). Men alla samhällen har gemensamma angelägenheter och dessa måste finansieras.
I Ords. 28:4 står följande visa ord: ”Genom rättvisa håller en kung sitt land vid makt, men den som utpressar skatter han fördärvar det”. Man kan med fog tycka att skattetrycket i Sverige av i dag är orimligt högt. En arbetstagare får endast behålla ungefär en fjärdedel av den kostnad hans arbetsgivare har för honom; resten tar staten hand om. Detta är långt över den tröskel vi tycker är rimlig när det gäller skatt. Därför frestas vi att söka efter olika möjligheter att komma undan skatt – skattefusk, momsfiffel, svartjobb och dylikt. Det senaste inom denna sektor är handeln med insmugglade tobaksvaror. Man kan ha förståelse för synpunkten att det är oklokt att lägga så hög skatt på en vara och att det öppnar för smuggling och svarthandel. Men vi kan inte försvara handeln som sådan. Det okloka från myndigheternas sida fritar inte oss från skyldigheten att betala skatt och tull. Vi måste se på vad vi trots allt får för våra skattepengar i form av utbildning, sjukvård och bidrag av olika slag. Framför allt måste vi gå andra vägar än fuskets när vi vill ändra på det vi menar vara fel.
Det finns en stor risk när skattemoralen börjar urholkas och fusket breder ut sig. Det får till följd att samvetena skadas och individernas moraliska standard sjunker. När kvaliteten på människorna försämras börjar samhället vittra sönder inifrån. Kanske är det just den dåliga moraliska kvaliteten på människorna som är det största hotet mot det svenska samhällets framtid.
VAD LÄMNAR VI EFTER OSS?
Är vi kristna har vi all anledning att se upp med detta. Vi behöver inte vara oroliga för att inte klara oss. Vår Herre har ju sagt: ”Gör er inte bekymmer”. Vi vet också att ett gott samvete är det värdefullaste vi kan äga. Det är inte värt att sätta den eviga saligheten på spel genom att döva sitt samvete för att göra en kortsiktig jordisk vinst.
Vi måste också fråga oss vad vårt handlande leder till. Vi får se upp så att inte människor runt omkring oss drar den slutsatsen att kristna är opålitliga, oärliga och giriga. Får vi det ryktet blir vi ju till vanära för vår Herre och skadar hans rike på jorden.
En annan sak värd att tänka på är att vi är med om att bygga och forma något, ett arv som vi lämnar över åt kommande generationer. Vilket bidrag ger du till detta bygge? Uppriktighet, ärlighet och sanningskärlek är något av det viktigaste vi kan bidra med. Sådant har verkningar långt utöver vad vi kan överblicka. Sanningen har en livskraft som knappast kan underskattas. Det finns alltså värden som är betydligt viktigare än materiella förmåner. Det du står för och gör är viktigt. Du är med om att forma och gestalta något. Du har ett ansvar. Dina ord och handlingar är som ringar på vattnet. De sätter något i rörelse. Vilka spår ditt liv ska avsätta i historien det avgörs nu och det avgör du.
En som verkligen är angelägen om att spåren ska bli goda säger: ”Myndigheterna är ju Guds tjänare… Fullgör alltså era skyldigheter mot dem alla. Är ni skattskyldiga, så betala er skatt. Är nånting tullpliktigt, så betala tullen. Visa respekt för den ni är skyldiga respekt, och ära den som äras bör. Stå inte i skuld till någon, utom när det gäller att älska varandra” Rom. 13:7 f.
VI FINNS HÄR FÖR ATT LYDA GUD
Visserligen blir vi inte saliga genom våra gärningar. Men det betyder inte att gärningarna är betydelselösa. I filmen Gömstället som vi såg med konfirmanderna på Strandhem i somras, finns en scen från koncentrationslägret i Ravensbruck som har etsat sig fast i mitt minne. De sargade människorna där samtalar om Gud, om han finns och i så fall om han då kan vara god. Betsie och Corrie teen Boom vittnar om honom. Då ställer någon den frågan: Om Gud är god varför finns då ni här? Betsie svarar: ”Vi finns här för att lyda Gud!” Vilket oerhört svar mitt i denna hopplösa belägenhet.
Vi finns här för att lyda Gud. Vi lever under helt andra omständigheter, men denna sanning gäller också oss: Vi finns här för att lyda Gud och tjäna honom med våra liv. Tar du denna uppgift på allvar så leder det till välsignelse både för dig själv och andra.
Kan något finare och mer meningsfullt sägas än detta: Gud har satt dig här för att du med ditt liv ska tjäna honom. Det finns en mening med ditt liv. Gud har ett syfte. Ta därför din uppgift på allvar!
Lars-Åke Nilsson, präst & ungdomssekreterare