ETIOPIEN
Christina och Jan-Åke Johansson, med barnen Susanne, Jane, Karl-Henrik och Cecilia anlände till Addis Abeba den 31 mars. I brev av den 13 april förmedlar de några av sina första intryck:
”Guds nåd och frid! Tänkte skriva några rader om hur vi har upplevt vår vistelse i Etiopien hittills. Först av allt vill vi hälsa med ’Kristus är uppstånden! Ja, han är verkligen uppstånden!’
I går på eftermiddagen samlades vi missionärer i Addis Abeba hemma hos Hanna-Karin och Workneh och sjöng påsksånger och läste Joh 20. Däremot firade vi Palmsöndag i den etiopiska gudstjänsten – konstigt men sant. Kyrkans kör sjöng medryckande om Guds stora barmhärtighet och kärlek. Särskilt Cecilia tyckte mycket om sången och klappade takten med känsla. Hon tror nog att hon är etiopier för hon stortrivs med att bli omklappad och buren. Susanne och Jane och Karl-Henrik var mest reserverade när de infödda barnen i början kom och handgripligt ville hälsa på dem. Nu har den första blygheten gått över. En lekkamrat har de funnit i Elias. Han kan så mycket svenska att han kan säga: ”Ska vi leka?” Det gör att våra barn inte är blyga för honom. De blir nog frimodigare när de lär sig språket.
Klimatet är behagligt och människorna är mycket hjälpsamma, vänliga och barnkära. Det är så många tiggare på gatorna. Man undrar ju om de inte är rädda att bli påkörda där de tar sig fram mellan bilarna. T.o.m. polioskadade, som har händerna instuckna i sandaler och på det sättet utan ben liksom går med händerna. Sedan finns det också de som inte har den orken att ge sig ut bland bilarna utan sitter vid vägkanten och väntar på att någon skall förbarma sig och ge dem något. Nog för att man sett uteliggare i Stockholm, men så många som här hade vi ju inte föreställt oss att det fanns. Man vet ju inte hur man ska förhålla sig när kvinnor, som bär på sina barn, kommer fram till bilen och ber om att få något. Om man kan hjälpa någon enstaka är det ändå bara som en droppe i havet. Man kommer hit som en bortskämd svensk och skall missionera, men jag tror nog att det är vi som behöver lära oss vad det vill säga att lida nöd! Jag kan märka att man är sig själv närmast och jag behöver be om förlåtelse för egoismen och be att Herren förbarmar sig över mig och oss. Men det är väl att Herren tar emot alla som kommer till honom. Vi får be Herren om öppnade ögon. Varma hälsningar från oss alla med sången LH 196.”
Lars Hjort har fullgjort sitt korttidsuppdrag som lärare vid det teologiska seminariet i Asella och återkom till Sverige i slutet av april.
Den 25 mars fick Sosso och Olof Göransson med barnen Rebecka och Miriam tillökning i familjen, då Zacharias kom till världen. Familjen är nu inbokad för utresa till Etiopien den 11 maj och de kommer att fortsätta språkstudierna i amharinja i Asella.
Missionärskåren i Etiopien samlas till syskonmöte i Debre Zeit den 8‒10 maj.
Per-Martin Hjort besöker under tiden 16 maj–4 juni Etiopien och Eritrea. Den Lutherska Kyrkan i Etiopien (LCEt) har bett om MBV:s representation i samband med Bruk Wubishets prästvigning i Asella den 17 maj. Dessutom blir det som vanligt överläggningar med samarbetskyrkorna och missionärerna på de respektive fälten. I samband med hemresan besöker Per-Martin (5‒7 juni) den församling i Aten, Grekland , som under många år fått stöd från Nordöstra Skånes Missionsförening. Må resan och uppdraget vara anbefallt i Herrens hand!
KENYA
Den 30 mars påbörjade Carina och Johnny Bjuremo, med barnen Julia, Simon och Johanna sin resa till Afrika. På sin väg till slutdestinationen Asmara i Eritrea besöker de såväl Kenya som Etiopien. Vi förmedlar deras hälsning från Ogango, Kenya:
”Vi är nu inne på vår tredje vecka i Afrika. Missionärerna på plats har gett oss en fenomenalt fin introduktion i missionärslivets olika moment. Vi har skumpat omkring på vägarna och besökt flera missionsstationer, deltagit i gudstjänster, gjort hembesök, m.m. Kenyanerna är glada och gästvänliga. Särskilt upplyftande är det att se hur aktiva de är under gudstjänsterna. Många har sina biblar med sig och följer med hela tiden. Fullsatta kyrkor vittnar om att Herren kallar människor även i dag.
Barnen mår bra och är lyckliga över alla sina afrikakompisar. Nästa vecka reser vi antagligen vidare till Etiopien. Under maj månad räknar vi med att vara på plats i Asmara, Eritrea. Vi planerar, sen får Herren bestämma hur det blir i slutändan. Tack för förbön!
’Så kan vi då, bröder, frimodigt gå in i det allraheligaste genom Jesu blod. Han har öppnat en ny väg till livet åt oss.’ Hebr. 10:19‒20.”
Det blir under våren och försommaren aktuellt med hemresor för några av våra Kenya-missionärer. Karin Gunnarsson ankom i början av maj för c:a tio veckors hemmavistelse.
Gunhild Andersson avslutar i juni sin missionstjänst och kommer i samband med sin pensionering att bosätta sig i hemlandet.
PERU
Emma och Henrik Birgersson, med barnen Arvid och Ester, ankom till Sverige den 8 april. Påskhelgen tillbringades i Gagnef, Dalarna, och de har därefter påbörjat sin medicinska undersökning och rehabilitering.
Strax innan de lämnade Chiclayo fick de ett brev från en av församlingsmedlemmarna, Maria Cruz, som utgör en hälsning till missionsvännerna i Sverige: ”Trossyskonen i den evangelisk-lutherska församlingen i Las Lomas hälsar er uppriktigt med all den uppskattning som ni förtjänar. Vi som bor här tackar för den hjälp som ni sänder till oss. Vi önskar er Herrens himmelska välsignelse. Endast han kan välsigna er genom sin Helige Ande och ge er vishet och kunskap genom sitt Ord.
Med anledning av broder Henriks resa till ert land tar vi tillfället i akt att skicka er vårt tack från Chiclayo. Vi hittar inte ord för att uttrycka vår tacksamhet. Hälsningar och tack från trossyskonen i Las Lomas: José, Clementina, Andrea, Maria Campoverde, Maria Cruz och alla övriga som samlas i kyrkan. Tack också från övriga som bor i stadsdelarna Las Lomas, Simon Bolivar och Cruz de Esperanza. Tack till Gud, må han välsigna er!
’Så säger Herren, Israels förlossare, hans Helige: Jag bönhör dig i behaglig tid, och hjälper dig på frälsningen dag; jag skall bevara dig …’ ”
Roland Gustafsson